JONSTORP
i Odensvi
Historien om en gammal landsbygdsskola
uppdaterad senast 2021-06-07
Förr i tiden fanns det gott om
skolhus på landsbygden i Småland. För att
barnen inte skulle behöva gå alltför långt (de fick på egen hand ta sig
till och från skolan) byggdes dessa ute på landsbygden nära barnen.
Denna sida handlar om ett sådant
skolhus i Odensvi socken, 2 mil från
Gamleby i norra Kalmar län.
På 1800-talet var traktens skola
inhyst i ett vanligt bostadshus i
Gällerstorp, dit barnen från Ogestad
fick gå. När man på slutet av 1800-talet
skulle bygga ny skola beslöt man att denna skulle ligga mitt i mellan
Ogestad och Karrums byar.
Någon gång mellan 1885 och 1890 stod den nya skolan
klar i Jonstorp eller "Ogestads hage" som
det också kallades. 1500 kr
var avsatta för skolbygget men då ingick inte tapetsering. Till Jonstorp skola
kom barn från Gällerstorp, Karrum, Nåtekil, Ogestad, Ringsfall, Snärsfall,
Svarttorp, Sörby och Tuna
Ca 100m från skolan låg även Odensvis första? affär,
i en ryggåsstuga som sedan
länge är borta.
(läs mer längre ned)
Genom att klicka på någon av klassbilderna öppnar du det i ett eget fönster
|
Jonstorp ca 1900, Bilden är tagen före ombyggnaden av huset 1914. Tack Annika Deltin för bilden |
Jonstorp 1948, Tack Bertil Samuelsson för bilden samt Hillevi Andersson för hjälp med namnen Stående: Majlis ? (Duvekulla), Ulla Nilsson (Ogestad), Maj Nilsson(Karrum), Vivianne Andersson (Hult), Ingegerd Eriksson (Svarttorp), Fröken Ester Larsson, Gerd Karlsson (Källhagen), Majken Nilsson (Karrum), Liana Jakobsson (Sjöshult), Mellanraden: Torsten Graborn (Ogestad, Dalå), Roland Johansson (Ringsfall), Lennart Olofsson (Ogestad), Sittande: Enar Olofsson(Ogestad), Bernt Hedman (Ogestad), Berit Nilsson (Enströmstorp), Siv Karlsson (Källhagen), Hillevi Samuelsson (Karrum), Viola Johansson (Ogestad, Birka), Bertil Samuelsson (Wimanstorp) |
|
Jonstorp klass 1 1952 Tack Sven-Göran Roback för bilden
Fröken Dagmar Qvarnström Från vänster: --- Samuelsson, Karrum, Kristina Andersson, Ogestad, Rolf Edberg, Ringsfall, Sven-Göran Roback, Torpa, Marita Samuelsson, Solgärde Karrum, Göran Andersson, Ogestad, Lars-Erik Nilsson, Norråker, Anita Pettersson, Gustavsborg, Sören Svensson, Karrum, Jan Karlsson, Blåskulla. De två sista namnen är osäkra.
|
Jonstorp klass 2 1953 Tack Sven-Göran Roback för bilden
Fröken Dagmar Qvarnström Från vänster: Anita Pettersson, Gustavsborg, Mary Andersson, Ogestad, Monika Samuelsson, Karrum, Sonja Samuelsson, Torpa, Marita Samuelsson, Karrum, Lars-Erik Nilson, Norråker, Göran Andersson, Ogestad. Sittande Sven-Göran Roback, Torpa, Rolf Edberg, Ringsfall
|
|
Jonstorp ca 1925 Tack Sven-Erik Andersson för bilden Fröken Elsa Larsson, I andra raden till höger med vitt hårband syns Anna Greta Erika född Jansson, Sarpat. Flickan längst upp till vänster hette Anna Sofia Karlsson, Ogestad Snett framför Anna står Emmy Sofia Matilda Svensson från Gröningsbo. På nedersta raden, tvåa från vänster (med vit
"slips") står Lisa Jakobsson i Solliden
|
|
|
Jonstorp klass 1. ca 1939 Tack Stig Ivarsson för bilden Fröken Dagmar Qvarnström, Barbro Olofsson, Ogestad, Stig Ivarsson, Ludvigsborg, Britta Nilsson, Karrum, Sten-Olof Johansson, Ogestad, Hartvig Karlsson, Ogestad, Eva Karlsson, Snärsfall
|
Jonstorp klass 7 m.fl. ca 1945 Tack Stig Ivarsson för bilden Fröken Elsa Larsson, Torsten Graborn, Ogestad, Helge Olofsson, Ogestad, Lennart Olofsson, Ogestad, Stig Ivarsson, Ludvigsborg, Siv Karlson, Källhagen, Sten-Olof Johansson, Ogestad, Barbro Olofsson, Ogestad, Hartvig Karlsson, Ogestad, Hillevi Samuelsson, Karrum, Hannu Alho, Snärsfall, Ingegerd Eriksson, Svarttorp, Gerd Karlsson, Källhagen, Majlis Olsson, Duvekulla, Majken Nilsson, Karrum, Barbro Samuelsson, Wimanstorp, Laila ? Jakobsson, Sjöshult
|
|
Jonstorp klass 6 1955, Tack Jan Berggren för bilden Lärare: Stefan Degerstedt 1. Lasse Hallberg, Frö, 2.
Lars-Gunnar Wilén, Mulestad |
Jonstorp skola 1915 Bild från Odensvi hembygdsförening, |
|
Jonstorp 1950, Tack Bertil Samuelsson för bilden Sune Bring (Enströmstorp), Esa Paakkulainen (Karrum), Bertil Samuelsson (Torpa), Bengt Karlsson (Källhagen), Henning Karlsson (Gällerstorp), Nils-Ove Johansson (Torpa, Älvhagen), Barbro Samuelsson (Wimanstorp), Solveig Karlsson (Ogestad), Siv Karlsson (Källhagen), Fröken Ester Larsson, Hillevi Samuelsson (Karrum), Berit Nilsson (Enströmstorp), Majken Nilsson (Karrum), AnnMarie Zeijlon (Blåskulla), Margareta Graborn (Ogestad, Dalå) Sittande: Silva Jakobsson (Sjöshult), AnnBritt Johanssson (Torpa, Älvhagen), Birgitta Nilsson (Karrum)
|
Jonstorp 1952, Tack Bertil Samuelsson för bilden Lennart (Ogestad), Nils-Ove Johansson (Torpa, Älvhagen), Janne (Ogestad), Per-Inge Nilsson (Solliden), Lars-Åke Johansson (Birka,Ogestad), Bertil Eriksson (Svarttorp) Stående: Solveig Karlsson (Ogestad), Berit Nilsson (Enströmstorp), Läraren Torsten Strand, AnnMarie Zeijlon (Blåskulla), Anita Samuelsson (Karrum), Birgitta Nilsson (Karrum), Solveig Andersson (Hult), AnnBritt Johansson (Torpa, Älvhagen), Inga Zeijlon (Ogestad) Bakre raden: Sune Bring (Enströmstorp), Esa Paakkulainen (Karrum), Bertil Samuelsson (Wimanstorp), Bernt Hedman (Birka, Ogestad) |
|
Jonstorp ca 1951, Tack Hillevi Andersson för bilden På bilden syns bl. Hillevi Andersson, Bertil Samuelsson, Nils-Göran Roback m.fl. Tacksam för fler namn.
|
Jonstorp klass 1 ca 1955, Tack Berith Modig för bilden Lärare Dagmar Qvarnström, okänd?, Holger Samuelsson, Göran Karlsson, Ingemar Svensson, Berith Gustavsson, Åsa Strömsten. Främre raden: Bo Karlsson, Jan Johansson, Göran Sofiedal, Conny Lindersson (Tuna), Inge Pettersson (Fallvik), Jonny Enocksson, Malte Karlsson, Eivor Andersson (Strömstad), Els-Marie Lingefelt, Mona-Britt (Möckelhult), Monica Persson (Näringe), Berith Lindén (Gröningsbo)
|
|
Jonstorp ca 1937, Tack Ingegärd Andersson för bilden Fröken Dagmar Qvarnström, Åke Nilsson, Karrum, Carl-Henrik Fridell, Ogestad, Ingvar Olofsson, Ogestad, ????, Ingegärd Jakobsson, Ogestad, Ann-Marie, Andersson, Västra Bro, Svea Gustafsson, Nåtkil, Gördis Olsson, Duvekulla, Gudrun Lindén, Gustavsborg, Aina Strid, Gröningstorp, Asta Karlsson, Snärsfall |
Jonstorp ca 1940, Tack Ingegärd Andersson för bilden Sittande: Inge Strid, Gröningstorp, Åke Nilsson, Lugnet, Sven Johansson, Ludvigsborg, Ragnar Karlsson, Snärsfall, Holger karlsson, Ogestad, Gunnar Karlsson, Snärsfall, Rune Nilsson, Lugnet, Torsten Andersson, Tuna, Alf Lindén, Gustavsborg, Sven-Erik Strid, Gröningstorp, Åke Nilsson, Karrum. Mittrad: Gördis Karlsson, Snärsfall, Gertrud Karlsson, Snärsfall, Ingegärd Jakobsson, Ogestad, Gördis Olsson, Duvekulla, Svea Gustafsson, Nåtekil, Aina Strid, Gröningstorp, Asta Karlsson, Snärsfall, Gudrun Lindén, Gustavsborg, Inga-Maj Larsson, Jonstorp Stående: Barbro Karlsson, Snärsfall, Iris Andersson, Tuna, Inez Wile´n, Hult, Rut Asplund, Ogestad, Ebba Andersson, Svarttorp, Eivor Gustafsson, Nåtekil, Göta Karlsson, Snärsfall, Ellen Olsson, Duvekulla Fröknarna: Ester Larsson, Dagmar Qvarnström |
|
Jonstorp ca 1942, Tack Ingegärd Andersson för bilden Sittande: Åke Nilsson, Karrum, Sölve Eriksson, Svarttorp, Carl-Axel Bröme, Ogestad, Ragnar Karlsson, Snärsfall, Lars Lindén, Gustafsborg, Holger Karlsson, Ogestad, Gunnar Karlsson, Snärsfall Mittenrad: Gördis Olsson, Duvekulla, Rut Asplund, Ogestad, Iris Andersson, Tuna, Barbro Karlsson, Snärsfall, Ann-Marie Andersson, Västra Bro, Asta Karlsson, Snärsfall, Inga-Maj Larsson, Jonstorp, Gunvor Lindén, Gustafsborg, Inez Wilén, Hult Stående: Aina Stridh, Gröningstorp, Svea Gustafsson, Nåtekil, Eira Johansson, Ogestad, Sven Johansson, Ludvigsborg, Inge Stridh, Gröningstorp, Ingegärd Jakobsson, Ogestad, Birgit Olofsson, Gertrud Karlsson, Snärsfall. Fröken Ester Larsson |
Jonstorp 1953, Tack Inga Svensson för bilden
|
|
Årskurs 1o2 1949-1950 Bild insänd av Bertil Eriksson Lärare är Dagmar Qvarnström 1:a raden Bertil Eriksson Svartorp,
Lars-Åke Johansson Birka, Ogestad, Rolf Karlsson Källhagen. 2:a raden Solveig Karlsson Hult, Janne Ogestad, Anita Samuelsson Karrum. 3:e raden Sonja Jakobsson Sjöshult, Ing-Britt Zeylon Ogestad. |
Årskurs 3 till 7, 1951-1952 Bild insänd av Bertil Eriksson Lärare är Carl Carlsson 1:a
raden: Ann-Britt Johansson Torpa, Birgitta Nilsson Karrum, Per-Inge Nilsson
Solliden, Bertil Eriksson Svartorp. 2:a
raden: Solveig Karlsson Hult, Ing-Britt Zeylon Ogestad, Inger Ogestad, Anita
Karrum. 3:e
raden: Nils-Ove Johansson Torpa, Esa Paakkulainen
Karrum, Sune Bring Torpa, Veine Ogestad. 4:e raden Ann-Marie Zeylon Ogestad, Solveig Karlsson Ogestad.
|
|
Årskurs 7, 1954-1955. Bild insänd av Bertil Eriksson
Läraren på bilden är vikarien Bertil Jansson. Ordinarie lärare var Stefan
Degerstedt.
1:a raden sittande: namn ???,namn ??,Gunilla Wessman, Värdshuset
1, Odensviholm.
2:a raden stående:Anita Frö,Solveig Hult, Ing-Britt Zeylon, Ogestad, Lilian
Gustavsson, Ekberga, Odensvi, Kerstin
Widh, Smedjan, Odensvi,
|
Årskurs 2, 1954, Bild insänd av Göran Grönhammar Fröken är Dagmar
Qvarnström.
|
|
Jonstorp 1922. Fröken
Öberg. De äldre klasserna (klasserna växlade varannan dag) uppställda utanför skolan. Mellanraden: nr2 Josef Samuelsson, Torpa, nr3 Ingvar Samuelsson, Karrum |
Jonstorp 1922, Tack Gerd
Berggren för den fina bilden. Klassfoto med de yngre barnen i Jonstorp skola 1922, Frk Öberg Olle Karlsson i Källhagen nr 3 fr v Hjördis Pettersson i Ringsfall 1 fr v
|
|
Jonstorp 1926. Fröken Maja Hansson |
Jonstorp 1926. Fröken Maja Hansson. Flickan första raden till höger
heter Viola boende i Stenkullen. Flickan |
|
Jonstorp 1930. Fröken Elsa
Larsson. Första raden: Efter fem pojkar sitter Eivor Samuelsson,okänd pojke, ev Anna-Greta i Västra Bro, snett höger Britta i Bredhultshaga. Mitten sittande: De tre i mitten, ev Alvar i Brostugan, Lindén i Gustafsborg, okänd Andra raden sittande från vänster: Tore Fransson, Västra Bro (fosterson hos Elin o Melker) 3 okända pojkar sedan ev Sven i Bredhult, 3 okända flickor sedan ev Aina Larsson i Ogestad (Inga Zeylons mamma), okänd, den långa flickan är nog Gulli i Bredhultshaga, snett bakom Aina Larsson står Ingrid Andersson, Tuna (gift med Yngve Svensson) Vet någon mer ? |
Jonstorp 1930. Fröken Elsa
Larsson.
|
|
Lektion, troligen syslöjd, utanför
Jonstorp skola 1908.
|
Jonstorp före 1914. Kan vara Fröken Amy Öberg. Vet något lite mer om bilden?
|
|
Utanför Jonstorp skola ca
1925.
|
Jonstorp skola ca 1940. Fröknarna
Dagmar Qvarnström och
|
Barnen hade skolgång varannan dag,
varvid det ena dagen var småskola, för
att nästa dag vara mellanskola. 1914 byggdes skolan till, varvid lärar-
bostaden utökades med två rum. Fram till 1914 hade man inte någon
permanent lärartjänst i Jonstorp utan denna tjänst delades av Näringe och
Jonstorp skola.
Omkring 1925 byggdes ytterligare en
skola i Jonstorp
varefter den äldre byggnaden endast blev till småskola. I samband med detta
skolbygge skänkte Ogestad skoltomterna till Odensvi
församling. Det nya
skolhuset användes till de äldre barnen varför det nu blev skola sex
dagar i veckan för alla barnen. Den 12/9 1938 anställdes fröken Dagmar
Qvarnström till tjänsten som småskollärare. Klass 1-2, som hon skulle
undervisa,
hade då 17st barn, klass 3-6 i Jonstorp hade samtidigt 27st barn. Det största
tillåtna antalet barn var i småskolan 24st och i storskolan 40st.
Mellanskolan idag. Även detta hus används som permanentbostad
1950- 1951 lades småskolan ned i
Jonstorp eftersom barnantalet sjunkit till en för låg
nivå. Skolorna i Jonstorp hade då tillsammans 18 elever (totalt i hela Odensvi
församling
fanns 135 elever). 1952 öppnades skolan på nytt, då på grund av att den
nybyggda skolan i
Odensvi kyrkby inte kunde få plats för alla barn. Barnen i Jonstorp skola kom
då
från hela socknen och fick åka buss till Jonstorp. Det förblev skola i husen
ända
in på 1960-talet innan skolverksamheten helt lades ned.
Den sista tiden hade man gjort om så att övervåningen även
användes som skolbespisning. Det fanns då förutom lärarinnan ytterligare
en bofast dam som hade hand om städning och bespisning. Den sista lärarinnan i
Jonstorp småskola var fröken Dagmar Qvarnström.
Småskolan idag. Här bor nu Per-Inge, Susanne, Lukas, Matteus och Yedeneku Linderson
1992 såldes den f.d. skolan till
familjen Linderson, och det är här vi nu har
vårt tillhåll, och där vi trivs alldeles förträffligt.
Har du haft någon kontakt med Jonstorps småskola
?
Skriv då gärna några rader till mig.
Jag vill gärna höra några gamla
skolminnen. Hur såg det på skolgården, hur var lärarinnorna, vilka
skoltider gällde, vilka lovdagar fanns m.m.
Ett stort tack till er som hört av er. Jag tar gärna mot mer material och
mycket
gärna fler skolbilder. OBS Vill gärna få skolbilder från bägge skolhusen.
Tack för mig.
Per-Inge Linderson
E-mail jonstorp@odensvi.com
|
Följande uppsats skrevs av Hillevi Andersson (född Samuelsson) när hon gick i Jonstorp Småskola.
Min skolsal Jag går i Jonstorp skola. Min skolsal är stor. Den har två dörrar och fyra fönster. Den är ljus och trevlig. I min skolsal ser jag en kamin, en svart tavla och två andra tavlor. De heter ”Tittut” och "David och Saul”. Där finns också en orgel och en läsram, två symaskiner, ett bord, fyra stolar. I fönstren finns sex krukväxter. Arbete och lek. Jag går i skolan sex dar i veckan. Jag går ibland fem timmar, ibland fyra och ibland tre timmar om dagen. Jag får lära mig skriva, läsa och räkna. Jag tycker allra bäst om att rita och räkna. Jag får lära mig om Abraham, Isak och Jakob. Jag tycker allra bäst om Abraham. Under rasterna leker vi på stora gården. Jag tycker mycket om att leka ”Londons brygga” och ”Kappas om rummet”.
|
|
Margareta Andersson (född Graborn) i Norrköping där hon delar med sig av sina minnen från Jonstorp
Osorterade minnen från min tid i Jonstorps skola:
Vi var tre flickor från Ogestad som började skolan
samtidigt: Solvig Karlsson, Anne-Marie Linden (gift
Zeilon) och jag. Esa Paakulainen
från Karrum och Nils-Ove Johansson från affären i Torpa gick i samma klass.
Året efter började Silvia Jakobsson från Källhagen,
Ann-Britt Johansson från affären i Torpa, Birgitta Nilsson från Karrum, Inger
Olovsson från Ogestad, Bengt Karlsson från Källhagen och Sune Nilsson (Bring) från Enströmstorp Torpa.
En stor del av första skoldagen gick mycket tid åt för att lära sig hur man
sitter i en skolbänk, hur man gör när man vill svara på en fråga eller säga något
till fröken, hur man reser sig upp när man svarar och sätter sig
ner igen utan att komma emot bänklocket så att det uppstod onödiga ljud o s
v. Sedan fick vi veta vad som inte var tillåtet att göra på rasterna. Det var
förbjudet att sparka boll så att den kom in
i rabatter som fanns överallt. Ibland hände det ju i alla fall när pojkarna i
"storskolan" spelade boll. De stora pojkarna försökte då få
någon av flickorna från småskolan att hämta bollen i rabatten medan de höll
vakt så att fröknarna inte skulle se något. Antagligen visste pojkarna att ju
mindre man var desto mindre syntes det i rabatten att någon gått in där.
Dessutom fick småflickorna inte lika mycket skäll som de stora pojkarna
skulle ha fått. Barn har varit sig lika i alla tider! De är mycket klokare än
vi vuxna tror. Lärare i
småskolan var Dagmar Qvarnström och vi tyckte mycket om henne.
Till vår stora glädje hade hon också hand om undervisningen i syslöjd när vi
blivit ett par år äldre och flyttade upp i storskolan där fröken Ester Larsson
var lärare. Vi tyckte att hon var väldigt sträng minns jag. När jag blev
vuxen förstod jag att det nog var ett måste att vara sträng när man skulle
undervisa barn från klass 3 till 7 i samma klassrum. Hon måste ha varit en
mycket skicklig lärare. Det upptäckte jag redan när vi flyttade från Ogestad och jag hamnade i en ren 5:te
klass i Hovs socken nära Vadstena. Jag kunde mycket mer än de andra barnen
där. Inte för att de var mindre intelligenta än jag utan för att "Larsa" hade förmågan att styra undervisningen så att
man kunde gå snabbt eller långsamt framåt. Hon satte samman grupper som
jobbade i olika takt utan tanke på ålder. Det är helt enligt de tankar som
idag finns i åldersintegrerade klasser. Vi hade alla mycket stor respekt för våra
fröknar. Mycket kanske beroende på att alla kände alla så föräldrarna fick veta mycket snabbt om man hade
gjort något dumt. Antingen direkt från fröken eller genom andra
föräldrar som fått veta från sina egna barn som skvallrade. Flera av mammorna
hade också direktkontakt med fröknarna
eftersom det fanns en syförening, för kvinnorna från skolans upptagningsområde, som leddes av fröken
Larsson och där fröken Qvarnström också deltog. De träffades i skolan och
varje år före jul var det syföreningsauktion då de tillverkade alstren såldes. Oftast var det kvinnornas makar
som ropade in sina egna fruars mödosamt framställda dukar, stickade
sockar o s v . Man kunde också köpa ostkaka
portionsvis. Det var lite av en tävling om vem som hade haft med sig den
godaste ostkakan och för att kunna avgöra det köpte de flesta männen en portion av varje ostkaka och sedan fick deltagande
familjemedlemmar ta en liten bit från varje assiett. Jag har för mig
att en portion kostade 25 öre. När kostnaden för material avräknats gick
överskottet från auktionen till välgörande ändamål.
Fröken Larsson kom också och hälsade på hemma hos oss ibland. Jag kan inte
komma ihåg att fröken Qvarnström gjorde det. En gång när jag var sjuk låg jag
i sängen och min bror och jag spelade kort. Pappa ropade upp i trappan att
fröken var på väg till oss och vi skyfflade ner korten under täcket hos mig.
Det ansågs syndigt att barn spelade kort på den tiden och vi ville inte visa
fröken vad vi höll på med hemma hos oss. Jag kan ännu idag erinra mig hur det
kändes med de kalla korten mot min febriga kropp och att samtidigt visa upp
ett glatt ansikte och vara artig mot fröken som gjorde sig besväret att hälsa
på en sjukling. Det
förekom läkarundersökning i skolan (någon gång per år tror jag) Doktor Brolin
kom från Gamleby. Barnförlamning (polio), lungsot (tuberkulos) engelska
sjukan (vitaminbrist som orsakade svag benstomme) och andra sjukdomar som
nästan inte finns i Sverige längre hade inte varit ovanliga fram till den tid
då jag började skolan så det var viktigt att hitta spår efter att vi barn
fick bra mat m m så att vi skulle kunna ha bra motståndskraft
om vi kom i kontakt med smitta. Lunginflammation, blodförgiftning m m hade fortfarande ofta dödlig utgång eftersom
antibiotika/sulfa ännu inte börjat användas. (Första gången jag fick
penicillin var 1950 när jag fick scharlakansfeber och då fick jag åka till
"Epidemin" på Västerviks lasarett där det gavs med sprutor i 10
dagar. Fanns inte i tablettform ännu?) Doktorn ordnade också med att vi fick jodkarameller en gång i veckan eftersom struma var en
mycket vanlig sjukdom bland de vuxna som vuxit upp i Odensvitrakten.
(Man talade om "strumabältet' där all barrskog sög till sig jod) Senare
tillsattes jod i hushållssaltet och då behövdes inte karamellerna längre till
min stora sorg. De smakade sött av honung och vi var ju inte bortskämda med
karameller eftersom allt sött var ransonerat flera år efter kriget. I undervisningen ingick också
trädgårdsskötsel när vi kommit upp i storskolan. Mellan småskolan och
storskolan fanns trädgårdsland där fröknarna hade sina odlingar men där fanns
också plats för oss barn. Vi fick en liten plätt var som vi skulle sköta
själva. Även under sommarlovet skulle vi se till att ogräs rensades bort. Jag
minns att Solvig Karlsson och jag gick dit en dag
för att se till våra små odlingar. Fröken Larsson var inte hemma men fröken
Qvarnström bjöd in oss på saft och bullar. Det kändes mycket högtidligt att
bli inbjuden till en fröken på fritiden. Jag kommer inte ihåg om vi fick
särskilda betyg för trädgårdsskötsel eller om det ingick i något annat ämne. Vi som bodde i Ogestad
gick inte på vägen till skolan förutom de gånger då det var väldigt mycket
snö. Det fanns en stig genom hagarna och skogspartiet som var mycket närmare.
Någon hade gjort en stätta över ett staket för att vi inte skulle fastna med
kläderna och riva sönder dem. På morgonen hade vi bråttom till skolan, i
varje fall på lördagarna då vi lyssnade på Frukostklubben på radion innan vi
skulle iväg till skolan, men hemvägen tog oftast lång tid. Då hittade vi
mycket att göra tillsammans om inte hagen var upptagen av stutar som hade
gått ute hela sommaren och var halvvilda. En gång när vi gick hem blev Viola
sjuk och det upplevde jag som annorlunda. Hon kom senare till Sankt Gertruds
sjukhus i Västervik och jag tror att hon blev kvar där i många år. Mitt tydligaste minne från huset där du bor nu
är att på vår första examen då mammorna satt utmed väggarna, på stolar som
till visst antal hämtats från fröken Qvarnströms bostad i samma hus, så
började åskan gå och den kom mycket nära. Just när vi sjöng "Ett gammalt
fult och elakt troll det var en gång" så slog blixten ner i skolhuset.
Alla blev tvungna att gå ut på verandan medan fröken och ett par pappor som
var med gick runt och tittade efter vad som hänt. Frökens radio slogs sönder och runt telefon- och elledningar var det
svartbräm på några ställen men som väl var tog det inte eld.
Naturligtvis tog det tid innan den elektriska strömmen återkom men på
den tiden var man van vid sådant och dessutom fanns inte så många
eldrivna apparater (typ kyl-frys) som var i behov av kontinuerlig
eltillförsel. Sången vi sjöng när åskan slog ner hade vi lärt
oss från Skolradion som då var någonting nytt. Det var mycket spännande de
dagar (jag tror att det var på fredagarna) som fröken kom in i skolsalen med
sin egen radio och vi fick lyssna på radio som var gjord för barn. Det här
var ju i slutet på 1940-talet och i de
flesta hemmen fanns en radio men programmen, förutom Farbror Svens brevlåda,
var inte för barn. Eftersom radion också var någonting som var dyrt och lite
lyxigt var det vanligt att barn inte fick röra radion. Många hade inte råd
att köpa en ny om den gamla gick sönder och reparationer var också dyra, i
synnerhet för lantarbetarna (som för bara några år sedan varit statare och
deras kontanta lön var inte många kronor per månad) Hoppas att ni fortsätter att ha det bra i "Småskolan" ! Hälsningar Margareta Andersson
|
|
Följande brev har jag fått från Lars-Åke Johansson. Ett stort tack (Lars-) Åke. Jag har här lagt in hela texten helt oredigerad, så bildtexter ska vara rättade. Hej Jag
hittade lite om Jonstorps skolor från förr. Jag har gått i dessa skolor. Jag
började första klass höstterminen 1949 för fröken Qvarnström kallad "Kvarna" en väldigt snäll och omtyckt fröken vad jag
minns. Det är jag som sitter i mitten på klassbilden 1949 jag har Bertil i Svartorp på min ena sida kallades Lill Bertil efter som
det fanns en Stor Bertil i storskolan då. Bertil gick väl i 2:an när den bild togs. Mitt andra läsår fick jag gå i skolan framme i
Odensvi för fröken Hansson kallad "Hannsa"
småskolan i Jonstorp hade ju inte nog med elever för att drivas läsåret
50-51. Odensvi skolan har jag för mig om var rätt nybyggd då. Jag kommer
inte i håg så mycket av min andra klass där, utom att när vi skulle lära
oss mutiplickationstabellen fick vi redovisa våra
kunskaper så att två elever ställde sig rygg mot rygg rabblade svaren på
tabellen så fort man kunde man var bäst om man kunde
rabbla rätt före ryggrannen. Läsåret
51-52 då jag började 3:e klass återkom jag till storskolan i Jonstorp på
skolbilden från 1952 syns jag sittande andra från
höger jämte Bertil. Det står fel namn på mig: (Leif Hedman)
skall vara Lars-Åke Johansson Ogestad Birka.
Min halvbror Bernth Hedman finns på samma bild längst bak till höger han gick
då i klass 7. Han hade också gått några år framme i Odensvi på grund av
att fröken Larsson ("Larsa") och Bernth
inte drog så jämt så hade min Mor flyttat honom några år. Vi fick ju en ny
lärare till höstterminen i Storskolan Torsten Strand och han gifte sig den
sommaren så byggdens folk var och tog i mot
brudparet på skolgården. Jag
hade även en halvsyster som hette Viola Johansson på en skolbild
från 1948 längst fram till höger. Bernt sitter andra från vänster i
samma rad. Viola
blev mycket riktigt sjuk och blev inlagd på sjukhus i Västervik där hon dog
1958. Jag och min mor flyttade från Ogestad Birka sommaren 1952 och när jag fortsatte 4:e klass vårterminen 53 i Göteborg, så tyckte läraren att det räckte med Åke som förnamn i stället för Lars-Åke. Min far
Holger Johansson jobbade kvar på som traktorförare på Ogestad
till våren -56 då han flyttade in till Västervik och bodde där till sin död
1993. Vi bodde i Birka som hade två lägenheter på NB och två ÖV. Vi bodde i
den ena nedre och Kristinas i den andra nedre så vi umgicks en hel del. Jag
var och hälsade på första gången 1954 efter vi flyttad, Kristinas mamma
Sonja kom till Göteborg och jag åkte med tillbaka. Vårterminen i skolan i
Göteborg slutade några dagar tidigare en i Småland så jag hann ner och var
med på skolavslutningen i Jonstorp, och då hade det blivit barnbespisning där
(Bamba). Under
årens lopp har ju jag med familj hälsat på min far några gånger om året och
många gånger varit förbi min gamla hembygd. Någon gång på första halvan av
70-talet hälsade jag och min fru på Fröken Qvarnström som då var pensionerad
och bodde i Gamleby. Till Gamleby fick hela klassen/skolan åka till
tandläkaren, jag mins inte vilken årskull jag gick i då. Tandläkarna är både
snällare och har bättre grejor i dag. Med vänlig hälsning Åke Surte 2017-02-08 |
|
Följande brev har jag fått från Gerd Berggren. Ett stort tack Gerd för att du delar med dig av dina minnen.
Minnen från Jonstorps småskola. Jag började andra klass i Jonstorp hösten 1942. Vi var sju stycken i klassen. Vår lärare, eller lärarinna som det hette då, var Dagmar Qvarnström. Småskolan hade en egen tomt, skild från storskolan av en häck. Där fanns två långa blomrabatter från porten, ute vid vägen, fram till grusgården framför verandan. Om jag inte minns fel så höll småskolans elever alltid till på den gården. Toaletten lag i en länga för sig I vinkel mot skolbyggnaderna. I den längan fanns redskapsskjul och vedbockar också. Skolans lokaler värmdes upp av vedkaminer, en i kapprummet och en i skolsalen. Skolsalen såg ut som de fortfarande ser ut i små skolor på landsbygden. Svarta tavlan var verkligen svart då och ovanför den alfabetet med små och stora bokstäver, en bud för varje bokstav O för orm osv. En orgel stod på snedden i hörnet framme vid fönsterraden, vid den barnen varje morgon när morgonpsalmen sjöngs och fröken spelade. Efter psalmen läste hon en liten biblisk berättelse. Skolbänkarna var av den sort där stol och bord satt ihop. Pa bänkskivan fanns en avlång fördjupning avsedd för pennor och ett lockförsett fack för bläckhorn. För de minsta barnen (jag tillhörde dem fast jag gick i tvåan), var bänken lite för hög, man satt och dinglade med benen. Morgonbönen var viktig och alla psalmverser lärdes utantill. Ingen slapp undan, alla förhördes. Fröken Qvarnström var sträng men rättvis vi hade respekt för henne. Hon ordnade med små teaterstycken till examen och till jul. Vi sjöng och läste verser iklädda krappappersdräkter som föreställde olika blommor (blåklockor, prästkragar mm.) Lucia firades i storskolan det var roligt att gå dit och se på. Fröken Qvarnström hade enligt byskvaller en fästman när hon kom till Jonstorps skola, men fröken Larsson i storskolan ansåg att det var opassande (fortfarande enligt skvallret) och en oskyldig historia avslutades. På den tiden gick man i skolan också på lördagar. “En rolig timme” då man fick läsa högt eller rita och måla farms på schemat. Ett litet bibliotek var en källa till glädje, jag slukade böcker böcker som fanns där och fick låna av frökens egna böcker när det inte fanns fler att välja på. Skollunch fanns förstås inte, vi hade ryggsäckar med en flaska mjölk och ett paket smörgåsar med oss. Vi satt i korridoren (kapprummet) på de väggfasta bänkarna och at var matsäck. Ibland bytte vi smörgåsar, bondbarnen hade stekta ägg på groft rågbröd, höjden av delikatess tyckte vi Torpungar som hade lite ljusare bröd med ost eller korv om det fanns något sådant hemma överhuvudtaget. Fanns inget pålägg bytte man inte, åt smörgåsarna hoplagda så att ingen såg hur det stod till med pålägget eller bristen på detsamma. Längs väggarna i korridoren fanns hyllor för mössor och vantar, under hyllorna krokar för ytterkläder och ryggsäckar. Det var en mörk korridor allt var brunt utom golvet som var träplankor. Alla golv skurades på d.s.k. skurlovet, av kvinnor från trakten som ville tjäna en slant. Ovanför ytterdörren fanns ett fönster högt uppe taket. Mitt emot den dörren fanns den dörr som gick in till frökens lägenhet, i den fanns en genomskinlig glasruta. Småskolan användes till syslöjsal av storskolans flickor på fredagseftermiddagen. Fröken Qvarnström undervisade även i det ämnet. Konstigt nog minns jag det mesta av vad jag fick tillverka i slöjden, kanske för att jag haft så stor glädje och nytta av just de kunskaperna i mitt senare liv. Det var förutbestämt vad vi skulle göra, inga improvisationer där inte. Man började med ett nålbrev, dvs. en liten “tygbok” med broderad pärm av aidaväv och inuti den två blå filtblad att fästa nålar i, sen skulle slöjdpåsen sys. Rutigt tyg och vift med blå överrutning, ett blå dragband i överkanten, och namnet broderat med blå korsstygn i andra kanten. Ett midjeförkläde av samma sorts tyg och ficka med korsstygn kom därefter. Ja jag skulle kunna räkna upp allt. Mest hatade jag ett par rosafärgade flanellbyxor med vita prickar. Så mycket arbete med tråckling fällsömmar och resultatet blev något som såg som ett par pösiga golfbyxor på mina magra. Eftersom jag och mina yngre syskon bodde nästan längst bort från skolan så hade vi sällskap med många barn till att börja med, sista biten var det bara vi och barnen I Sjöshult. Det är klart att det var svårt ibland när det var sno. Vi flickor hade kappa och kjol, pjäxor med raggsockor I som var nedvikta over kanten. Innanför sockan samlades lössnö och man var genomvåt innan man kom till skolan. Våta vantar och sockor hängde vid kaminen, det luktade vått ylle hela vintern i korridoren. När jag gick i fyran, i storskolan fick jag och mm syster Marianne skidbyxor i julklapp. De första flickbyxorna i den skolan. Var fröken, Ester Larsson, bannade oss inför vara kamrater, för var klädsel. Jag förstod aldrig varför, kanske var det omoraliskt i hennes ögon? Hur som helst, efter det började alla andra flickor att använda skidbyxor och ingen anser väl idag att det är konstigt. Ja, så var det i Jonstorps skola på 40-talet. Mycket har jag glömt, en del saker har bitit sig fast i minnet av skäl som jag inte förstår. Jag trivdes oerhört bra i skolan, det var en glädje, nästan varje dag. Gerd Berggren (född Karlsson)
|
|
Folkskolans utveckling i Odensvi Socknen fick sin första Vid firandet av folkokolans 100-års jubileum i Odensvi,den 7 juni höll skolstyrelsens ordförande fröken Vera Fleetwood följande tal; Odensvi fick sin första folkskola 1841. Vi kunde alltså ha firat vårt 100-års jubileum redan förra året. När lagman Granschoug på Odensviholm dog år 1839, hade han l sitt testamente skänkt till församlingen . "hundrade tunnor' råg". Avkastningen skulle användas till lön åt en skollärare och till fattiga skolbarns underhåll, Lagmannens arvingar utlovade ytterligare gåvor som bidrag till uppförande av ett skolhus. Församlingen beslöt samma år att bygga ett skolhus. Det tillsattes en ”Schol-Direction" eller skolstyrelse, vars förste ordförande blev överste Carleson på Odensviholm, som var gift med en av lagman Granschougs tre döttrar. Fem år senare blev prosten Liedholm ordförande i enlighet med bestämmelsen ati kyrkoherden var självskriven ordförande i skolrådet. Tomt uppläts på prästgårdens mark mot ett arrende av 4 kappar råg årligen. Bönderna ville Inte gärna släppa till virke.
Fastighetsägarna
i socknen skulle släppa 'till virke till väggar, tak, och
inredning och lagman Granschougs
arvingar lovade bekosta uppförande och inredning samt tegel, kalk,
järn och glas. Bönderna tyckas inte ha varit särskilt
intresserade av bygget
och virkesleveransen. När det framförda
virket avsynades, befanns av 119 stockar till väggtimmer 48 stycken odugliga. Det lystes på i kyrkan att ägarna
skulle avhämta sina kasserade stockar och
lämna fullgoda i stället. Bygget sattes i gång 1840 och blev färdigt
1841. Byggnaden inrymde en skolsal och två rum. Ovanpå inreddes magasin för
skolans säd samt fattigmagasin. Rummen uppläts åt barnmorskan som skulle ha
skyldighet att hos sig hysa de små barn som nattetid måste kvarstanna vid
skolan samt omhänderha skolbespisning. Till lärare vid den nya sockenskolan
valdes organisten och klockaren Sven Fredrik Hornwall, och han skickades på
församlingens bekostnad till Linköping några månader för att lära sig
växelundervisningsmetoden. Denna metod, som också kallades Lancastermetoden,
bestod däri at en lärare som ensam skulle undervisa ett stort antal barn, tog
de mer försigkomna barnen till hjälp. Barnen uppdelades i grupper som handleddes var och en av en s.k. monitör.
Varje grupp samlades omkring en läse- eller räknetabell, upphängd på väggen, monitören pekade med pekpinnen och så läste man på
tabellen. I maj 1841 var man klar att sätta igång med undervisningen.
Skollärarens lön bestämdes till 4 tunnor råg årligen. Redan efter ett år
höjdes den i enlighet med bestämmelserna i den nya folkskolestadgan till 8
tunnor råg och 53 riksdaler och 16 schilling banco kontant. I stadgan var
medgivet en övergångstid av fem år för byggande av skolhus. Odensvi
församling som redan hade sitt skolhus färdigt, beviljades statsbidrag till
lärarens lön med 53 riksdaler och 16 skilling redan från början. Med den
skänkta rågen bedrevs ett slags bankrörelse. Rågen lånades ut och betalades
igen med ränta – 2 kappar pr tunna. Utlåningen
tycks ha fortgått til i början av 1860-talet.
Spannmålen förvandlades sedan till penningar och sattes in på bank under namn
av magasinsfonden. Skolbarnsbespisningen fortgick ända till 1897. Ar 1882 t. ex. omnämnes det, att 1,040 portioner utdelats till 64
barn. Vid den tiden kostade portionerna 6 öré
stycket. Längre fram blev det dyrare, då kostade de 10 öre,
Föräldrarna ohågade släppa barnen till skolan.
Det tycks inte ha varit så lätt att få föräldrarna att skicka sina barn till skolan. 1844, när skolan alltså pågått i 3 år, var det fortfarande Inte mera än 55 barn som besökt skolan. Skolrådet beslöt upprätta en förteckning på de tredskande föräldrarna och uppläsa den i kyrkan intill dess någon förbättring inträdde. Följande år var det ändå inte mer än 63 barn i skolan. Först 10 år senare, år 1855, står det i ett protokoll, att anmärkningarna mot föräldrar och barn äro i avtagande. Det året hade 221 barn deltagit i undervisningen. De första åren hölls examen efter varje termin i kyrkan en söndag efter gudstjänsten. Senare blev det en gång om året, nämligen vid midsommar, En månad på hösten och en månad på våren flyttade läraren till Skålhem och till Mulestad och höll skola där i någon stuga, Dessutom skulle han komma en dag i varje månad, till vardera stället och förhöra barnen och ge dem läxor. 1860 begärde kantor Hornvall att få ta sin son till hjälp vid undervisningen, och det blev sedan sonen som skötte skolan i Mulestad och Skälhem till 1871. När sockenskolan hade funnits i 18 år, kom en skrivelse från Högvördiga Domkapitlet i Linköping om inrättande av roteskolor för småbarnsundervisningen. Förut hade barnen lärt sig att läsa i hemmen innan de skickades till skolan. Till roteskolan behövdes inga examinerade lärare. Skolrådet ansåg att fattiga, vanföra personer, som hade svårt att försörja sig med annat arbete, i främsta rummet skulle komma Ifråga. Det lystes på i kyrkan om befattningen, och sex sökande anmälde sig. I förteckningen över deras meriter finns mycket riktigt för allesammans antecknat "mindre arbetsför", "lam", "sjuklig" eller något liknande. De båda, som blevo valda hette Johan Fredrik NlIsson i Mulestad och Johan Persson l Bockrödsle. De sattes i lära hos kantor Hornvall i tre veckor, och därefter hölls förhör inför " scholdirectionen". Den 9 maj 1859 började roteskolorna sin verksamhet i Sörby och Sågarstugan. Efter två månader lastades bänkarna på en vagn och kördes till en annan stuga i en annan del av socknen, och så fortsatte undervisningen där. Jag kan inte här räkna upp alla gårdar, och stugor, där roteskolorna under årens lopp varit inhysta —det är alldeles för många — men det finns ännu många, gamla i socknen, som kan berätta därom. 1870-talet, var ett utvecklingens decennium. 1867 påbyggdes skolhuset och samma år började man planera ett nytt skolhus vid kyrkan. 1869 byggdes det ett hus, som inrymde sockenstuga, en skolsal och två lärarebostäder. — Kantorn hade dittills bott i samma hus, där, den gamla sockenstugan var inrymd och som låg uppe på kyrkbacken mitt för kyrkogårdsgrinden. När det nya skolhuset var färdigt, revs den gamla sockenstugan ner och fraktades till Skälhem, där det byggdes *ett nytt skolhus av den 1873. 1870-talet blev mycket betydelsefullt ifråga om utvecklingen av skolväsendet i Odensvi. Då blev alltså först det nya skolhuset vid kyrkan färdigt år 871, och det anställdes en ny kantor och folkskollärare som undervisade i var sina ämnen i var sin. Barnen var delade i två avdelningar, som bytte skolsal varannan timme. Undervisningen pågick 41/2 månad. Sju veckor på hösten och sju på våren flyttade lärarna till Mulestad och Skälhem, en till vardera stället, och;` höll skola där. Dessutom en dag i veckan under den tid skolan pågick vid kyrkan. Likaså undervisades barnen i kyrkskolan en dag, i veckan under 'den tid skolan pågick på de andra platserna. Då förhördes och utgavs läxor. 1873 byggdes skolhuset, i Skälhem och 1815 i Mulestad. 1878 blev det, fasta skolor på båda dessa platser med en lärarinna `-vid vardera skolfin, som skulle undervisa både småskola- och folkskolebarn, småskalan 3 dagar i veckan och folkskolan 3, lästid 32 veckor. Dessutom anställdes två småskollärarinnor för de andra delarna av socknen, men dessa fick fortfarande flytta omkring i stugorna till 1885. Då blev det fast småskola vid, kyrkan och särskild småskola vid Mulestad och bara i en flyttande småskola, nämligen Näringe-Jonstorp. På båda dessa platser byggdes ett mindre skolhus. De ha senare blivit tillbyggda, Slutligen år 1901 blev det fasta skolor även vid Näringe Och Jonstorp. Dåvarande folkskoleinspektören säger i en skrivelse angående skolorna, i Jonstorp och Näringe att inrättande av dessa båda fasta skolor skulle bringa utvecklingen av församlingens skolväsen till ”verklig avslutning. Vi veta ju att utvecklingen inte alls ha avstannat vid den tidpunkten – det har hänt ganska mycket sedan dess. Vi ha fått en ny skola i Möckelhult, ett nytt skolhus i Jonstorp, en tillbyggnad i Mulestad. Vi ha fått i tur och ordning 34 ½, 36 ½ och slutligen 39 veckors lästid. Vi ha fått en läraravdelning till i Kyrkskolan, vi ha fått en heltidsläsning istället för varannandagsläsning, vi ha fåttobligatorisk fortsättningsskola och ett sjunde läsår, och vi skall snart företa den största nybyggnad som har förekommit vid våra skolor, nämligen den.
|
Åter till Lindersons hemsida
Andra sidor du bör besöka
Odensvibladet