2006-08-17
I Hallingebergs socken i norra Kalmar län, omkring 1865 byggdes ett
litet
torp inte långt från Bredgöls strand. Torpet fick i husförhören heta Bredhult,
men i bygden kallades det alltid för Larum. Larum hade två små åkerlappar
en på vardera sidan gränsen av gårdarna Elgshult och Ytterhult.
Torparen hade förutom sina tegar några tjärgropar. I en stensatt
tjärgrop
brännde han tjära, och i och med den var så noggrant byggd, fick han både
stor mängd och troligen med fin kvalitet. Till sin tjärbränning samlade han
tallstubbar som han sönderdelade och packade i gropen.
Johan hade även en liten smedja, dit grannarna brukade komma, för att få diverse
smiden utförda. Till torpet fanns även en liten fästuga med plats för två till fyra
kor.
Johan i Larum, var en stor och egensinnig man, som kunde vara
besvärande för
sina grannar. Han hade en övernaturlig styrka, och mycket häftigt humör.
Ena stunden kunde han vara lugn för att i nästa stund bli rasande och hota
att döda den tilltalade. Extra hat hyste han mot drottningen, han skulle allt
åka till Stockholm för att döda den horan.
Det berättas även om att torparen kunde uppleva syner. En dag kom bonden från
granngården Krokstorp för att få ett smidesjobb gjort. Johan hade fått en riktig
glödbädd och skulle just börja smida, när han for upp. Han sprang runt och började
svära och skrika, han hade upplevt en syn där han hade sett djävulen själv sitta
inne i elden och stirra på honom. Johan vägrade att göra något mer jobb den dagen,
och bonden i Krokstorp fick återvända hem, för att aldrig komma tillbaka för att få
något jobb utfört.
Under vintrarna högg Johan i skogarna åt bönderna. Så länge hans
mor levde
och bodde hos honom såg hon till att han fick ordentligt med mat, och tog
hand om hans hemsysslor. Nu hade modern dött och Johans opålitliga sinne
gjorde att grannarna helst såg att han försvann från torpet. Trots idoga
försök att övertala gubben att flytta till hemmet, vilket man sa att det
var det bästa för hans egen skull, gav han inte med sig. Gubben Johan stannade
i sin torparstuga i Larum.
Till sist slog sig grannarna samman, nu skulle gubben bort. Man samlades
hos
gubben med en stor mängd av brännvin. När man hade fått gubben lagom full smög
man sig på honom och slog honom i skallen (ryktet sade att en hammare eller
ett vedträd användes som tillhygge).Slaget blev rejält, gubben segnade ned,
och snart hade man fraktat den medvetslöse Johan till "hemmet".
Nu kunde grannarna göra upp, marken delades upp mellan gårdarna, huset
monterades ned
Liksom brukligt var flyttade man hela stugan till en annan plats. Denna omhändertogs
av en släkting, och flyttades cirka en halv mil (och där står den än idag).
Mannen som hade utdelat slaget blev dock orolig när han såg hur hårt
det tog. Han packade
snabbt ned sina pinnaler och emigrerade till Amerika. Han återvände aldrig.
Om du idag vandrar där stugan Bredhult (Larum) fanns kan du fortfarande
se stengrunden där
huset fanns. Huset står fortfarande kvar på sin nya plats, och vet du var du ska leta
så
kommer du att finna en mycket fin och välbevarad stensatt tjärgrop. Dock har skogen
åter
tagit den i sin vård och gömt den i sitt gröna täcke.
Tack för mig.
P-I Linderson
Åter till Lindersons hemsida