Sida 3 om

SAGOR och SÄGNER

HÄXOR

från

ODENSVI Socken

Odensvi ligger i nordöstra Småland.

Sida 1 om sagor och sägner

Sida 2 om sagor och sägner

Historier från Odensvi

Skillnaden är hårfin mellan helgon och häxa

När kristendommen tog över i vårt land förvandlades de forna hedninska gudarna till djävlar och demoner, och allt som inte kunde härföras till den kyrkliga magin förklarades vara djävulens påfund, trolldom och vidskepelse.
Fram till 1799 kunde man straffas för trolldom, och ett hundratal personer (mestadels kvinnor) avrättades. I Odensvi socken finns inga belägg för att någon skulle ha avrättats för trolldom, men ett par fall har varit uppe i tinget.

-Vid häradstinget i Gamleby avhandlades ett avancerat häxmål mot Ingeborg i Kila, Odensvi. Därvid erkände Margreta Persdotter i Kila att Ingeborg i Kila, Mårtens piga, hade sagt till henne "att bodde vi båda i en by skulle jag lära dig konster, rida åt Blåkulla och där är så vackra stugor målade".
Här förekommer för första och veterligen enda gången i Tjust härads domböcker benämningen på den plats där de beryktade orgiastiska häxsabbaterna med djävulen som huvudfigur ansågs äga rum och som spelade en så framträdande roll under 1600-talets häxprocesser - i detta fall säkerligen ön Jungfrun i Kalmarsund. Mötesplatser för häxor fanns också förlagda till andra platser.
Det blev ingen blåkullafärd för Margareta Persdotter. Hon råkade dock någon tid därefter "en sen onsdag" Ingeborg, som uppmanade henne att följa med till Blåkulla. På Margaretas fråga hur det skulle gå till då hon saknade häst, hade Ingeborg svarat: "Tag du Jons dräng i Näringe och jag vill taga skräddaren Sven i Näringe". Margareta svarade: "Iagh Räss the wajkner" (Jag är rädd för att de vaknar; ett intressant exempel på 1600-tals dialekten i Tjust. Ingeborg hyste inga dylika farhågor. "Nej", sade hon, "de skall inte vakna förrän jag vill och kommer tillbaka igen".
Kort tid efteråt följdes de båda pigorna i vall och gick då upp på ett högt berg, där en jätte haft sin boning. Där sade Ingeborg till Margareta: "Jag vill göra en konst" och gjorde en konst "och begynte resa sig upp" hur nu detta gick till. Margareta blev förskräckt och utropade "Gud allsmäktig bevara mig" och fick påskrivet för att hon nämnt Guds namn.

Målet förekom ånyo den 23 juni 1623 men avgjordes inte av häradsräten. Då det inte fanns andra beskyllningar mot "samme quinfolck och likuel icke wile bekenna" togs de omhand av länsmannen för transport till slottet i Kalmar. Här finns åter en lucka i domboken, varför det icke går attt utrönas om flickorna återkom i häradstinget eller vilket öde de mötte i källarhålorna i Kalmar slott. De torde dock inte ha behövt bestiga bålet i hemorten; det skulle antagligen ha avspeglat sig i hävderna, och deras brottslighet var ju f ö måttlig.

Vid hösttinget 1663 anklagade ingen mindre än den manhaftige ryttmästare Jöns Sölfwerlood på Ogestad, hustru Ingeborg i Putorp för diverse helbrägdagörande verksamhet, men också för att ha vållat hans faders död. Även här hänsköts ärendet till domkapitlet och något häxbål brann aldrig.

Vid kyndelsmässotid år 1409 hände följande. Ingeborg, hustru till Magnus Håkansson i Havet i Odensvi socken, hade en halvårs gammal styvson, som under en månads tid varit så missbildad att hans ansikte hade varit uppåtvänt och bakhuvudet böjt tillbaka mot ryggen, och varken syn eller känsel hade han haft. Sedan hon gjort löften för gossens hälsa till olika helgon utan att det hade hjälpt lovade hon att till herr Nikolaus av Linköping offra två ögon av vax och att gossen, när han blev så gammal att han kunde sitta till häst, skulle vallfärda till den ärorike herr Nikolai grav, om etc. Sedan löftet avlagts, började gossen tillfriskna, och inom åtta dagar hade han fullständigt återvunnit sin forna hälsa. Sitt löfte infriade Ingeborg samma år på Persmässoafton tillsammans med sina grannar Peter och Nils.

Sammanställt av Per-Inge Linderson, Odensvi

Sida 1 om sagor och sägner

Tillbaka till...

Lindersons hemsida

 

Andra tips...

Odensvi hembygdsförening

Hör gärna av med E-mail till: Per-Inge Linderson.